Trollflöjten Blogg Recension

9. aug, 2022

Medverkande: Maria Ingemarsson Berg, Amelie Flink, Viktor Rydén, Jakob Antonér, Linnéa Sjösvärd, Jenny Viklund, Helena Magnusson, Julia Andersson, Christer Arwidson mfl

Ikväll bevistade jag Skånska Operans uppsättning av Trollflöjten. Jag har sett de flesta av deras uppsättningar möjligen kan jag ha missat max 2, jag har även själv varit med i två omgångar, men det är längesen nu.

Jag välkomnades av Åsa Jensen, det var roligt att träffa både henne och Ola Hörling igen.

Det blev en mycket fin och underhållande kväll, trots insjuknande av flera såväl sångare som musiker.

Jag skulle ha sett den redan i lördags men den föreställningen var man tyvärr tvungen att ställa in, kvällens lösning blev både smart och bra, med regissören själv Ola Hörling som hoppade in och gestaltade Tamino, vilket han gjorde väldigt trovärdigt och inhoppet rent röstligt sköttes av tenoren Mikael Englund som stod lite avsides vid den sex manna orkestern med notställ.

Det sjöngs bra från alla håll, några imponerade lite extra både sceniskt och sångligt.

Mest imponerad var jag av Viktor Rydén som Papageno, en tacksam roll men som måste fyllas rent röstligt men kanske ännu mer rent gestaltningsmässigt, han sjöng med en bra och stark röst och var även mycket bra sceniskt, han gav oss många skratt, som sig bör. Ett namn att verkligen lägga på minnet, som väl knappast blir svårt i mitt fall, vi råkar ju ha samma efternamn. Nämnas ska absolut även andra sångare som Amelie Flink, hennes magnifika nattens drottning, där varenda hög ton satt som en smäck, verkade hur lätt som helst utan ansträngning, även sceniskt visade hon sin makt i sitt dramatiska utspel. Varm och vacker röst hade Linnéa Sjösvärd som Pamina, hennes pianissimon var jätte vackra. En annan som man precis som Papageno kommer att ha kvar länge på näthinnan var kvällens kvicksilver på scen Jenny Viklund som gjorde Papagena, mimiken och utspelet var en mycket fin prestation i minsta detalj, hon gjorde också här kallat "väsen" (i original första gossen) mycket trovärdigt.

I kvällens föreställning var de tre damerna bara två, den tredje hade insjuknat, klart att man saknade att de inte var tre, men jag måste säga att de båda två Helena Magnusson och Julia Andersson skötte det utmärkt ändå och delade på tredje damens solo insatser, rösterna klingade fint ihop, de fick även dra tunga pelare hit o dit vid scenbyten, vilket klarades av snabbt, de var också tillsammans med Papageno o Papagena de som textade bäst, man hörde varenda stavelse, vilket tyvärr inte var fallet för alla. Lite berodde detta också på att sångarna ofta vände ryggen åt publiken, men jag uppfattade det som det också var för att hjälpa musikerna att höra och vara tillsammans.

En annan av sångarna som absolut måste nämnas, hade även han en fantastisk röst - basen Jakob Antonér som sjöng Sarastro, han var mycket trovärdig och besitter en ovanligt vacker basröst. Framhållas ska verkligen också den mycket skicklige pianisten Maria Ingemarsson Berg, som mycket bra bemästrade inte minst "klockspelet" felfritt och vackert, en mycket fin prestation. I övrigt var stråkar och flöjt tillsammans med pianot bra sammansvetsade, trots inhopp även hos dem.

I Ola Hörlings regi är det alltid många fina detaljer som utmärker sig, scenografin bestod av vackra blom och ljus försedda skapelser som skiftade i olika ljusfärger, samt pelare som flyttades runt till många olika mönster variationer, för att gestalta de olika platserna, vilket fungerade alldeles utmärkt men var säkert lite tufft för sångarna att flytta runt på, dessa gjorda av scenografen Rigmor Grönwall.

En fin föreställning mycket värd att se, så har ni inte köpt biljetter tycker jag att ni ska göra det snabbt, det spelas ytterliggare en föreställning på Palladium 10/8 och sedan ytterliggare två 13 och 14 augusti på Torups slott.

Foto: från Skånska Operan