11. jul, 2022
In Between Music Festival 2022 - Blogg Recension
I helgen var jag i Ängelholm och bevistade In Between Music Festival - La Grande Finale på Heagården, där Negar Zarassi, sopran och Susanna Levonen, mezzosopran underhöll tillsammans med Nils-Erik Sparf (violin), Per-Erik Andersson (violin), Peter Fridholm (flöjt), Lauri Antila (kontrabas), David Härenstam (gitarr), Stefan Klaverdal (dator).
Alla språk låg bra för hennes lyriska vackra sopran som i hennes pianissimo var nästan änglalik och hade även kraft och expandering mot det lyrisk-dramatiska hållet. Om jag ska välja ut två av dessa 7 sånger på 7 olika språk som jag tyckte hon bemästrade allra bäst blir det lätt; utan tvekan den persiska sången "Dokhtare Kouli" och Dvorak´s Rusalka aria "Mésicku na nebi hlubokém".
Det var ett mycket omväxlande program som inledes bland annat med välkända stycken som "Så skimrande var aldrig havet" av Taube och Ave Maria av Schubert i dessa uppförande var det sopranen Negar Zarassi som sjöng nästan helt accapella, mycket avskalat och vågat med bara "stöd" av datorbrus, originellt och aldrig förr hörts åtminstone inte av mig, vilket hon skickligt bemästrade. Hon sjöng även "Au bord de l´eau" av Fauré och Rusalkas aria av Dvorak samt ur My fair lady och en persisk variant av Carmen "Dokhtare Kouli" som hon sjöng med stora känslor och utspel, den var en av kvällens absoluta höjdpunkter och gav henne stora applåder, efter att ha visat 6 olika språk (svenska, franska, latin, engelska, persiska, tjeckiska) sjöng hon den välkända "Time to say goodbye" på italienska/engelska.
Efter dessa sju sånger var det en kortare paus som sedan fortsatte med musik som verkligen stannade kvar i minnet nämligen den skicklige kontrabasisten Lauri Antila´s egna tre stycken, "Tre Klezmerdanser" med kontrabas och flöjt i fokus, men även ett imponerande och mycket skickligt gitarrsolo spelat av David Härenstam, fantastisk musik som jag upplevde lite "zigenar-inspirerat" med en nästan lik Fauré vacker mitteldel för att sedan gå tillbaka till den mer medryckande "Zigenar-stilen", musik som verkligen höjde kvällens konsert till max topp, den skickliga Lauri Antila som inte bara skrivit musiken, spelade mycket skickligt också och hans kontrabas matchade fint i alla övriga stycken även när sången stod i fokus.
Efter denna fantastiska musik var det dax för nästa sångerska, mezzosopranen Susanna Levonen som inledde med en dramatisk tango, Kurt Weill´s "Youkali Tango" det blev eldigt och känsloladdat nästan som om Edith Piaf sjöng opera med stor dramatik. Därtill ska tilläggas att Susanna sjöng en hel Tango konsert kvällen innan med Piazzollas sånger där även den mycket imponerande violinisten Nils-Erik Sparf spelade, han var med även ikväll med sitt skickliga och mycket följsamma spel.
Efter denna medryckande dramatik, blev jag mycket berörd av att Susanna mycket skickligt läste Edith Södergran´s vackra dikt "Landet som icke är" som tonsatts av den isländske tonsättaren Sveinn Ludvik Björnsson, där hans komposition blev som starka dramatiska klagorop som berörde in i märgen, för att sedan återgå till dikt läsning igen. En enormt berörande del av konserten där även mina tårar var på väg flera gånger och imponerande utspel i hennes diktläsande, som om hon var bästa skådelspelarproffset, ett högst avvikande nummer i kvällens konsert men också det som stannar bäst kvar i minnet.
Efter denna sjöng Susanna Levonen 3 av Berio´s Folksongs; "Black it the colour", "Malurous qu' o uno fenno" samt "Ballo" som var mycket varierande och olika, den som bäst stannade kvar i minnet var den sista, där hela publiken drogs med. Vilken prestation, det märktes mycket tydligt att Susanna Levonen hade sjungit dessa sånger många gånger tidigare även i flertalet olika länder, de ligger perfekt för hennes röst och temprament. Märktes tydligt att inte bara jag var imponerad, övrig publik berördes också av hennes skicklighet.
Efter dessa kom en annan av kvällens stora höjdpunkter nämligen duett där båda sångerskorna sjöng ur Stefan Klaverdal´s opera "Den stora vävoperan" det var vackert och rösterna fogade sig fint tillsammans och avslutades i accapella som var väldigt vackert.
Klaverdal själv skötte en dator med lite finesser o "brusliknande ekoeffekter" med bravur.
Konserten fick ett extra nummer, där alla var med igen, ett mycket välkänt sådant nämligen Offenbach´s "Barcarollen" som blev ett värdigt slut med de båda sångerskorna ihop igen och många välförtjänta applåder.
För att inte glömma de andra mycket skickliga musikerna Per-Erik Andersson (violin) som visade sin virtuosa skicklighet och flöjtisten Peter Fridholm, vars olika flöjter lyfte sångarna särskilt i Klaverdal´s opera och även klingade fint i övriga delar i kvällens konsert.
Foto: taget av mig själv på alla medverkande.
Copyright©Rydén2022